The Observer
Did you know you do not live like you learn
Do they have to remind me
They remind me just as they did to you
I can see the double sided connection
It is full of excuses
But shines light on where I fail and you don't
It's wrong to blame you
so I'm wrong, but you don't see
You don't see
You don't know
You're too busy with your love
so what about me world
Never mind me world
I often feel like I am just an observer
Who is placed among the actors
But is never a part of the play
Yeah I know I must be exaggerating
Just excuse the cryptic lyrics
You just wouldn't understand anyway
It's wrong to blame you
so I'm wrong, but you don't see
You don't see
You don't know
You're too busy with your love
so what about me world
Never mind me world
Yeah what about me world
Never mind me world
So put all of the lovers in a box and send them away
Where I can't see them, most certainly feel them
It's a workaround I know, so help me out
I am tired of the role as an observer of relationships
Just let me be an actor just for once
Ungefär så känner jag mig just nu, och jag kan verkligen inte förklara varför. Känner mig bara helt tom, finns ingenting kvar i mitt huvud, jag har funderat hela dagen, men jag vet inte vad jag har funderat på. allt och inge, känns som om allt de som en gång var jag är helt borta. Inte ens kärleken till innebandyn finns riktigt kvar. Har hur mycket vänner som helst runt omkring mig, ändå så känns det som om jag bara har ovänner.
och att lyssna på låten gör väl inte hela saken bättre, när mitt kärleksliv inte ens existerar, an observer of relationships, jo tack, det är vad jag är. hoppas bara inte att jag känner mig lika dålig i morgon när jag kliver upp ur sängen. Det enda som faktiskt gör mig lite glad idag är när jag tänker på att såhär dags nåsta år, så bor jag förhoppningsvis inte kvar här, utan i mitt kära Karlstad :) som jag för övrigt besökte igår. känns verkligen som om jag måste komma här ifrån snart, jag klarar inte av det längre!
allting här påminner om förr, när allting var så himla bra, bara att åka förbi skolan varje morgon är jobbigt, för det var när man lämnade den som allting sket sig totalt, bit för bit, och nu, två år senare, så önskar jag bara jag kunde spola tillbaka tiden. för på den tiden var jag verkligen lycklig. Och det fanns en person som verkligen bär all heder för det, hon är den bästa som hänt mig! did you know you do not live like you learn? ibland är jag en sånt jävla idiot bara, som inte inser saker förens de är borta, jag har bara mig själv att anklaga för den förlusten. Det var nog det bästa som någonsin kommer ha hänt mig
Do they have to remind me
They remind me just as they did to you
I can see the double sided connection
It is full of excuses
But shines light on where I fail and you don't
It's wrong to blame you
so I'm wrong, but you don't see
You don't see
You don't know
You're too busy with your love
so what about me world
Never mind me world
I often feel like I am just an observer
Who is placed among the actors
But is never a part of the play
Yeah I know I must be exaggerating
Just excuse the cryptic lyrics
You just wouldn't understand anyway
It's wrong to blame you
so I'm wrong, but you don't see
You don't see
You don't know
You're too busy with your love
so what about me world
Never mind me world
Yeah what about me world
Never mind me world
So put all of the lovers in a box and send them away
Where I can't see them, most certainly feel them
It's a workaround I know, so help me out
I am tired of the role as an observer of relationships
Just let me be an actor just for once
Ungefär så känner jag mig just nu, och jag kan verkligen inte förklara varför. Känner mig bara helt tom, finns ingenting kvar i mitt huvud, jag har funderat hela dagen, men jag vet inte vad jag har funderat på. allt och inge, känns som om allt de som en gång var jag är helt borta. Inte ens kärleken till innebandyn finns riktigt kvar. Har hur mycket vänner som helst runt omkring mig, ändå så känns det som om jag bara har ovänner.
och att lyssna på låten gör väl inte hela saken bättre, när mitt kärleksliv inte ens existerar, an observer of relationships, jo tack, det är vad jag är. hoppas bara inte att jag känner mig lika dålig i morgon när jag kliver upp ur sängen. Det enda som faktiskt gör mig lite glad idag är när jag tänker på att såhär dags nåsta år, så bor jag förhoppningsvis inte kvar här, utan i mitt kära Karlstad :) som jag för övrigt besökte igår. känns verkligen som om jag måste komma här ifrån snart, jag klarar inte av det längre!
allting här påminner om förr, när allting var så himla bra, bara att åka förbi skolan varje morgon är jobbigt, för det var när man lämnade den som allting sket sig totalt, bit för bit, och nu, två år senare, så önskar jag bara jag kunde spola tillbaka tiden. för på den tiden var jag verkligen lycklig. Och det fanns en person som verkligen bär all heder för det, hon är den bästa som hänt mig! did you know you do not live like you learn? ibland är jag en sånt jävla idiot bara, som inte inser saker förens de är borta, jag har bara mig själv att anklaga för den förlusten. Det var nog det bästa som någonsin kommer ha hänt mig