what have i done
yttligare en helg har gått förbi, och jag har mer känslor och tankar i mitt huvud än jag haft på väääldigt länge. vet inte vart jag ska börja, hade världens kväll igår, va med Jonas och Andreas, gick på zätas, sen hem till jonas igen, grymt roligt hade vi, sen gick andreas hem, och så somnade självklart de två största fyllona, men jag har inte haft en så bra kväll på länge, och ändå hände ju liksom ingenting speciellt?
sen idagdå, ja, vart börjar jag, vaknade halv två, " hur fan kom jag hem?" va första tanken, BRA JOBBAT! jaja, reser på mig vid tre för att käka lite, sen ligger jag verkligen och latar mig till sju (!?) då tar jag tag i det hela, duschar, dagens stora utmaning, sen åker jag hem till Alexander och hämtar honom, går ut och går. vi gick till malmen vidare in på kyrkogorden ner och sen förbi kumla sjön, där stannade vi ett tag, låg och tittade på stjärnorna, lyssnade på musik och pratade lite, helt sådär avslappnat som det brukade vara. sen va klockan helt plötsligt nio(tidengårfort) så vi gick och hämtade hans mamma, vidare till hans storebror, helt otroligkväll att liksom bara kunna vara sådär igen,
och nu ligger jag här igen, tror nästan att jag är full, men det är jag förhoppningsvis inte, förmodligen bara trött, konstigt? nej, klockan är ju trotts allt halv två, och jag ska upp om tre och en halv timme. men mina otroligt jobbiga känslor kan inte sätta sig till ro för bara en liten liten stund så jag kan få lite sömn, nej, tack för det säger man då, vet ju fan itne vad jag själv vill. men men, bekymmern kommer vi alltid att ha, bara inse det .
sen idagdå, ja, vart börjar jag, vaknade halv två, " hur fan kom jag hem?" va första tanken, BRA JOBBAT! jaja, reser på mig vid tre för att käka lite, sen ligger jag verkligen och latar mig till sju (!?) då tar jag tag i det hela, duschar, dagens stora utmaning, sen åker jag hem till Alexander och hämtar honom, går ut och går. vi gick till malmen vidare in på kyrkogorden ner och sen förbi kumla sjön, där stannade vi ett tag, låg och tittade på stjärnorna, lyssnade på musik och pratade lite, helt sådär avslappnat som det brukade vara. sen va klockan helt plötsligt nio(tidengårfort) så vi gick och hämtade hans mamma, vidare till hans storebror, helt otroligkväll att liksom bara kunna vara sådär igen,
och nu ligger jag här igen, tror nästan att jag är full, men det är jag förhoppningsvis inte, förmodligen bara trött, konstigt? nej, klockan är ju trotts allt halv två, och jag ska upp om tre och en halv timme. men mina otroligt jobbiga känslor kan inte sätta sig till ro för bara en liten liten stund så jag kan få lite sömn, nej, tack för det säger man då, vet ju fan itne vad jag själv vill. men men, bekymmern kommer vi alltid att ha, bara inse det .
Kommentarer
Trackback