Blackbox

Lång helg, många tankar, känslor och annat skit. mest tankar, att tänka är jag rätt bra på. två saker bekymrar mig mest. och det är ganska sjukt. speciellt den första. Mina barndomsvänner. som jag hållit ihop med i alla tider. om tre månader. är alla på vift. alla utom jag. Malin, som jag gått i samma klass som sen lekis, flyttade till spanien redan veckan efter studenten. Michaela, som jag känt sen födseln, söker lyckan i Schweiz som innebandyproffs tillsammans med sin syster. Kauka, som bara är 27 dagar äldre, drar till småland och lever underbart studentliv. Malle åker till USA, Minnesota för att prova på hockeylivet. Sen i Oktober, åker Matilda för att leva minst ett år i USA New York! Själv, stannar jag här, pluggar upp mina ämnen för att sedan fortsätta plugga. Matilda sa att hon var avundsjuk på mig, som vet vad jag vill bli, och som kommer få leva studentlivet flera år. Jag är avundsjuk på dem, som gör någonting av sin ungdom, annat är plugg liksom. jag vet inte, det känns som om hela min barndom flyttar, för, det är de som jag alltind umgåtts med, som faktiskt alltid funnits där. men, vissa band bryter man inte, och jag hoppas vi har såna band! all lycka till er iaf mina älskade vänner! kom tillbaka!!

Den enda jag kan komma på som stannar här med mig, som är från den tidigare perioden av mitt liv är mange. trots att vi sällan snackar, så känns det som om jag faktiskt kan gå till honom om jag behöver, äkta vänskap. Självklart ahr jag min självfrände Skrik och många andra vänner kvar <3 men det är lite speciellt när folk som föjlt med
sen första stegen och skoldagen och allt viktigt, när de bara försvinner sen.



nummer två då, jag är ganska arg, eller, trött och besviken, ledsen. Man kan uttrycka det med många ord och jag vet inte riktigt vilket som är rätt och fel, men jag förstår inte hur man kan vara så, och hur man kan slänga ur sig någonting sånt, det är ofattbart. någonting jag lärt mig här i världen är att saker förändras, och vi kan inte göra någonting åt det, människor förändras, jag själv förändras, vi utvecklad och påverkas hela tiden av våran omgivning, vi kan inte stoppa det, utan antingen anpassa oss. annars kanske man får börja fundera, om det är dags att släppa taget! Idag släppta jag föralltid taget om dig. för, att bli sårad klarar jag av ändå. utan att ha dig på mitt samvete hela tiden. För i det stora hela, var det aldrig jag som var problemet, utan du!

Ibland blir man gråtfärdig, på riktigt, jag är mållös och vilsen i migsjälv...
Folk hittar fel som inte finns. gör problem av ingenting, jag blir ledsen när
jag tänker på att det går för långt i de flesta fallen. jag har "förlorat" för många
vänner nu, och, du vill inte hamna i den sitsen, tro mig. Alla flyttar vidare, påbörjar
sina liv som vuxna, och här, sitter jag ensam kvar. med livet på paus i ett
år för att se om jag verkligen är redo för dethär... det är ett riktigt problem..

Varför bör man avstå från sånt man tycker om? jag förstår inte? varför bryr man sig så mycket om vad andra tycker? om jag mår bra av att umgås med dessa människor kan jag inte få göra det då? alla har vi olika ambitioner, och jag kan lova dig att våra inte är i närheten av varandras.

fjant, tönt, geek en nobody, välj själv. jag har heldre en sån vän som tycker om mig för den jag är, precis som jag är, än att umgås med någon som hela tiden försöker förändra mig, göra mig till den de vill att jag ska vara. Jag trodde du va en bra människa, men du har bevisat att jag hade fel. oj så fel. du tänkte kanske aldrig på att jag också kan vara en fjant?

Jag orkar inte bry mig längre, för vad ha folk för rätt att säga till mig vilka jag ska umgås med, vilka jag ska prata med? känner de mina vänner? mja, knappt. jag blir så trött när jag hör påståenden som " han är ju en fjant " eller " hon är ju värsta tönten " för alla måste inte se och vara likadana! jag tycker om mina vänner, för dem de är. de visar i a f att de bryr sig, detta på en månad, mer än du lyckats prestera på grymt mycket längre tid!

Någonting saknas, men jag vet inte vad, ibland önskar jag bara att jag kunde vara någon annan, bara för ett tag, at få känna den där känslan. den som betyder så mycket, den där så lite kan göra en så glad. det är helt sjukt, men, braiga linda lyckas ju aldrig med att få det. tror det står endast vän i min panna med svart spritpenna, för det är så det känns...

idag är en grå dag, båda inne och ute, jag orkar snart inte längre, måste göra någonting åt migsjälv, för såhär kan jag fan inte fortsätta. jag känner nästan sorg för migsjälv. vad gör jag som är så annolunda? eller passar inte min personlighet till någonting annat. men också det bästa av allt, om jag mot all förmodan känner någonting annat, så har ju självklart personen ifråga ögon för min vän eller någonting liknande. just my luck,

Nu sitter jag här igen, funderar på, som vanligt :) du lär inte bli förvånad i a f. Tänkte dela med mig lite av någonting jag var med om för en liten stund sedan förstår du, frivillig läsning, det är de alltid :) men, ibland är vänner för bra att ha,

För en liten stund sedan frågade jag min vän vad hans dröm var just nu, när jag stallde frågan, menade jag kanske på lite längre sikt, veckor eller så, men, jag fick ett bra svar tillbaka. För han skrev, "Gå ut, möta någon" Jag lär mig återigen att drömmar inte behöver vara långsiktiga. För han ringde en vän, och vips, gick ut och mår bra. Hans dröm gick i uppfyllelse. Sen började jag själv tänka.

Min dröm just nu, är att när ni, mina vänner, om kanske tre fyra år, tänker tillbaka på denhär tiden, så ska ni glädjas. Även om saker förändras ska ni glädjas åt allt som var, och den tiden vi hade tillsammans. För allting är speciellt i sig. En vänskap är någontign unikt. någonting att bevara. jag känner mig varm när jag tänker på framtiden, för med vänner som de jag har nu, ser allting ljust ut. och jag ska sluta tänka så långsiktigt.

Jag ska försöka ta vara av nutiden. Precis just idag. Jag blir lycklig när jag tänker efter. Som idag, tillbringade en dag med två av mina bästa vänner i parken, fikade, skrattade, käkade, vandrade, njöt, och jag tänkte inte på någonting annat än just det vi gjorde just då. Jag borde skratta mig lycklig så bra som jag har det.

Jag ska försöka avsluta bra för engångs skull, för tidigare idag läste jag igenom min blogg. och jag kan väl inte säga att jag satt guldkant på tillvaron här direkt. ska försöka skärpa mig lite. Men, jag lärde mig faktiskt någonting mer, att visa uppskattning. att så små små ord, fem på rad, kan skänka sån lycka. Vänskapen är det heligaste man har. om jag får säga vad jag. så jag måstebara få säga samma sak tillbaka. tack för att du finns!

Innan jag jag börjar dagens inlägg, skulle jag vilja be er om en sak.
A Fine Frenzy - Almost Lover
Gå in på länken, den öppnas i ett annat fönster, och lyssna på låten medans du läser.

att vara vänner. hur är man en bra vän? kan man vara vänner på olika nivåer. jag har väldigt många olika vänner, olika till sättet menar jag då. inte för att jag känner mig osäker, utan för att jag ser till hur personen i fråga är, inte vad han eller hon har för kläder eller lyssnar till för musik. Jag anser mig själv som rik, för många vänner det har jag, iaf så tror jag det. för, hur vet jag att personen som jag anser är min vän, inte bara ser mig som en bekant istället. eller, någon man pratar med om man måste?

Att bry sig, man bryr sig om sina vänner, mer eller mindre. Alltså, jag bryr mig om alla mina vänner, men sen har man de där speciella, som kommit än lite närmare inpå livet. kanske en vän som man delat svåra tider med, eller bara någon som funnits där och låtit en öppna sig, helt och hållet. Jag litar på nästan alla mina vänner, att de håller tyst, att jag kan säga vissa saker utan att de blir arga, sen vet jag att hos vissa kanske man får passa sig lite, tänka sig för, det gör ju inte att jag tycker om dem mindre, snarare mer, när jag verkligen tänker efter så jag inte ska såra dem.

Jag finns här för dig, för mig, betyder det att om jag har det svårt, och behöver prata, så kan jag prata med dig, även om det kanske blir jobbigt för dig att höra, för, nästa gång kanske det är du som behöver mitt stöd, och då ställer jag upp på dig. utan tvekan, Jag finns här för mina vänner, men, för att jag ska finnas här för dem, måste dem låta mig finnas där, för många stänger dörren och låtsas att må bra, fastän man vet att det är en stor lögn, men sålänge du inte säger någonting kan du inte få hjälp.

Om jag säger att jag finns där för dig, så menar jag det verkligen, dock verkar vissa av mina vänner ha glömt bort det. mitt ord står kvar, även om vi kanske inte talat varje dag, eller om du flyttar här ifrån, du är ju fortfarande min vän, Jag vill finnas här för dig, men du låter mig inte, så vad mer kan jag göra. snälla, prata med mig igen, och då menar jag inte "hej vilket vacker väder vi har" utan prata med mig, på riktigt,

kan inte hjälpa att man känner sig lite dålig, när man ser att folk ljuger,
säger att de mår bra, fastän de inte gör det.
/ Linda Bertilsson "Me"

Prestera, prestera prestera, bli omtyckt, veta mest vara bäst, prestera..... Dagens ungdom, allting handlar om att passa in. Alltid vara som alla andra, alltid göra som alla andra. Drar kompisen tre shots måste jag ju vara lite värre och dra fyra, annars är jag ju en tönt, att jag sedan kryper undan och gömmer mig för att räka som ett svin, vem bryr sig om det?

Varför bryr vi oss så mycket om vad andra tycker. Borde inte kompisar tycka om en för den man är? vi måste sluta spela en massa spel och teater. Att vara annolunda är någonting bra i mina ögon. Att vara speciell. att inte vara som alla andra. Är man olika, så blir ju mina svagheter min kompis starkheter och tvärtom. Man måste ju kunna kompletera varandra. Och man kan inte vara omtyckt av alla. det kanske är vårat största hinder att inse. man kan inte vara omtyckt av alla!

Ibland är det sorgligt, när man tänker efter. Vem man försökte vara förr. Hur man verkligen gjorde allt för att bli omtyckt, i det stora hela ändrade man ju sigsjälv, blev någon annan. någon man inte var. I spegeln såg man en främling framför sig. Idag är jag migsjälv. och vet du vad? mina vänner finns kvar ändå. jag tror nästan jag har fler vänner nu än då. Riktig vänskap handlar inte om vilka kläder du har, eller vilken musik du lyssnar på. Det handlar om två människor som har roligt ihop.

---

---

"Nej, varför ringer klockan. Oj, det är inte klockan, det var visst någon som faktiskt ringde. Vafan är klockan? ah? kvart i elva? sällan. Oj kanske ska svara, så Kim inte vaknar. oj, försent." Kim vaknade i a f, men det kanske var dags. Kvällen/natten vart iaf bättre än jag väntat mig. tack *

Nu till lite tankar: "Den som inte glömmer sin första kärlek, kommer aldrig få uppleva sin sista." Så har en slags vis man sagt. Första tanken kan nog bli fel. Du ska inte glömma din första kärlek, inte personen som kärleken var till, men kanske kärleken som var till personen. Jag tror, observera att det är mina tankar, att han har rätt. Man ska aldrig glömma någon man tyckt om, eller älskat, man borde inte kunna rättare sagt. Men, för att kunna gå vidare, på riktigt, måste man kunna glömma känslan.

Man kan inte sträva efter samma känsla igen, för den förändras alltid, dagligen. Man kan inte bli kär i kärleken. Minnen är det bästa man kan ha, man ska minnas allt roligt man gjort, upplevt. Men allting har ett slut, en bok har sitt sista blad. Och vi minns boken. Men vi letar inte efter en bok som innehåller exakt samma sak, utan den får gärna vara lite ny, lite spännande.

Hur glömmer man kärleken som en gång var så stark då? Det finns ingen som kan säga vad exakt du ska göra. Vi har alla olika metoder för hur vigår vidare, kommer över och går vidare. Det finns inga rätt och inga fel. Mår man bra av att träffa en massa olika människor, varsågod. Mår man bättre av att sitta hemma med sina vänner, varmt välkommen. Vi måste alla se till våra egna behov, Därför är det sämsta man kan göra fråga någon annan hur man går tillväga.

Jackson Waters - Come undone
Ibland kan musiken bli ens bäste vän.

Aj, mina fötter gör riktigt ont. Efter många om och men lyfter jag ut foten precis utanför täckkanten. skoskav på tårna och två blodblåser på hälen jag tackar för presenten. Jag orkar inte resa på mig. sen ringer telefonen. SUCK..

ungefär så tänkte man i morse ;) men de va lätt värt. Underbar studentdag :) jag är så lycklig. De va så bra, det va så roligt. Nu är man äntligen klar. Nu kan livet börja :) Och mitt liv började med en Paella kväll hos grannen, och en underbar cykeltur till säbylund med Emma Viktor och Jon. :) Avslappnat, de va skönt:) de va min första sommarlovsdag :)

mer om studenten kommeri  morgon, orkar inte just nu, mina kuddar behöver värme. jag också. mycket. men jag tänker mig varm. Du får mig glömma sånt som inte är bra. Du gör mig hel, du är den jag saknat.

Jag skakar, lite sådär darrhänt. Jag fryser samtidigt som jag är så varm att jag skulle kunna steka ägg i pannan på mig. Jag tror det kallas nervositet. Jag vill bara lägga mig under täcket och blunda. Sjunk in i en djup sömn, bara försvinna. I morgon när jag vaknar. Är jag inte lilla Linda längre. Jag är på väg att bli stor. Troligtvis har man inte insett det än. Men det kommer en dag det med.

Idag har jag spenderat hela dagen noggrant. Jag har hela tiden varit sysselsatt. Jag har inte hunnit tänka. Förens nu. Jag är rädd. Men jag försöker att hålla det inom mig. Det är nu man kommer förlora så mycket. samtidigt som man vinner så mycket. Man kan hålla på i år om för och nackdelar, men jag tror, att när det kommer till krita. Väger de lika mycket, som i en harmoni liksom. Det är okej att sakna, det är de alltid, och man ska minnas. Men man måste också gå vidare, släppa taget.

I morgon, ska vi ge allt vi har, Vi ska ses mest. låta bäst och vara överallt. Vi ska visa att vi är stolta över att ha klarat det, tillsammans. Jag önskar nog att vissa personer kunde kommit. eller i a f hört av sig. men, även jag inser att det är för mycket begärt. Synd, jag saknar dem. Men, jag måste låta dem gå. Jag lever med mina minnen. VI hade roligt. Och i morgon, ska jag tänka på det och le. låtsas som om de står där och vinkar, att de ler sådär vackert och är där för att hälsa på mig.

I morgon, ska jag lämna filosofen hemma. Jag ska ta med mig en Linda. Med ett stort leende, en mössa, massa förväntningar och förhoppningar. och som hon ska le, skratta och ha roligt med sina vänner. Hon ska vara så lycklig. Det kan ingenting ta ifrån henne. För i morgon, då gör hon det. Första enda och sista gången. Hon tar studenten. Önska henne lycka till och grattis. Eller lämna henne ostörd. För hon vill enbart må bra i morgon !

Du säger att traditioner inte är till för att brytas.
Jag påstår att du snackar skit. Så mycket sanning jag kommit fram till under den senaste veckan men brutna traditioner, ogivna svar och falskheter har jag nog aldrig varit med om. Inte så mycket sanning som kommer upp på en gång. Ändå lär jag mig aldrig. aldrig, jag är för trångsynt. Jag måste sluta tro bra om allting, om alla.

Jag menar. Hur svårt kan det vara? att bara svara liksom? eller kanske, till och med, gå emot naturen, och faktiskt vara den som skriver först. Men vem är jag som går här och drömmer. Drömmar blir aldrig sanna. Och vem är du, som säger till mig att fortsätta tro, när jag tror någonting som är falska förhoppningar om att någon faktiskt, för en gång skull, skulle komma ihåg mig när allting tar slut. För det är vad det är. Falskt.

Jag borde hålla mig till dem jag vet att jag kan lita på. dem som alltid varit där för mig, trots den jag är. Mina vänner, dem av äkta vara. För vad vet jag egentligen om dig, om er? förutom ett namn och en person som ni låtsas vara just den tiden jag tillbringar med er. För när allting kommer omkring, är ni inte densamma när samtal dyker upp i obekväma situationer, när fel folk är omkring.

Det har hänt en hel del sen sist. Det mesta är sorgligt, men, det har lyckats göra mig starkare. Den 2 mars dog min älskade gammelmormor. Hon somnade sakta och stillsamt in, Det var en riktigt jobbig dag, Jag kunde inte riktigt gråta, och såfort man log, skar det en kniv i hjärtat. Det gjorde så ont, och de gjorde det i 12 dagar framöver, så himla ont. Sen var det dags, den 14 mars, en onsdag, var det begravning. Allt var lungt, tills vi kom in genom kyrkporten, och där längst fram, låg kistan. Tårarna bara rann, och de vart inte bättre, Så förstörd som jag var när vi alla skulle gå och lägga rosorna på kistan, jag trodde nästan jag skulle ramla ihop. ville bara slänga mig på alla fyra och gråta, få henne tillbaka.. Jag saknar henne, och man kan inte riktigt fatta att hon är borta, så än finns det ett stort hinder kvar, En högtid då hon alltid var med, även om hon inte mådde bra.. jul, känns lite patetiskt att ligga och tänka på sånt nu. Liksom? det är 9 månader kvar? men det du inte upplevt kanske du inte kan förstå? hon kommer ju inte finnas där? Kommer inte sitta på soffan med sin stickade väst som hon alltid har på sig, duvblå urtvättad, Och sin benvita skjorta som för allt för länge sen tappat sin form. saknad <3

Mer då? jag har insett hur jävla sorglig världen är. jag orkar egentligen inte gå igenom varför jag tycker det, De bara är så, vissa personer är ju så sorgliga att det nästan är synd om dem, haha, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, precis när man tror att man kan lita på folk så gör dem någonting som gör att förtroendet flyger åt fanders och man är tillbaka på ruta ett. Och eran ärlighet är väl lika äkta som att kungen är rysk,

I lördags då :) skulle på födelsedagsfest hos min storebror :) wiie :D kvällen började hos Fia :) Jessica var där, sen gick vi till lägenheten, Fylle jag tog en sväng till lägenheten över :) Jonas, Stefan och Jocke var där :P wiie, en sväng en trappa ner, Hamnade tillslut på en stol, med 4 sugrör i mitt glas, allt detta var Sandras fel :P haha, de va roligt :) Kim och Danne turades om att spela på gitarren, aaah :D himmelriktet, Vi gick till Zätas sen i a f :) Kim, som hatar fjollmusik började dansa :P vackert, Träffade Stoffe & Erik & Robin :D:D och Lunqan och alla :P så grymt roligt var det :) Dansade söp och hade en helt jävla bra kväll. Sen vi halv två ringer Kim, då står han utanför och väntar :P går till Sibylla och köper en mosbricka, sen går vi hem, :) det första han gör är att slänga sig på sängen :P gick ju fan knappt att bädda upp sängen, han ville ju inte röra på sig :P Satte i a f på ett One three hill avsnitt, och bäddade upp sängen så gott som det gick :) sen låg vi där och såg på avsnittet och hade det allmänt mysigt, Vaknade dock av att han tagit allt täcke, men det gottgjorde han för senare :) grymt bakis dagen efter :P suckhaha.