Time - då nu sen
Lång helg, många tankar, känslor och annat skit. mest tankar, att tänka är jag rätt bra på. två saker bekymrar mig mest. och det är ganska sjukt. speciellt den första. Mina barndomsvänner. som jag hållit ihop med i alla tider. om tre månader. är alla på vift. alla utom jag. Malin, som jag gått i samma klass som sen lekis, flyttade till spanien redan veckan efter studenten. Michaela, som jag känt sen födseln, söker lyckan i Schweiz som innebandyproffs tillsammans med sin syster. Kauka, som bara är 27 dagar äldre, drar till småland och lever underbart studentliv. Malle åker till USA, Minnesota för att prova på hockeylivet. Sen i Oktober, åker Matilda för att leva minst ett år i USA New York! Själv, stannar jag här, pluggar upp mina ämnen för att sedan fortsätta plugga. Matilda sa att hon var avundsjuk på mig, som vet vad jag vill bli, och som kommer få leva studentlivet flera år. Jag är avundsjuk på dem, som gör någonting av sin ungdom, annat är plugg liksom. jag vet inte, det känns som om hela min barndom flyttar, för, det är de som jag alltind umgåtts med, som faktiskt alltid funnits där. men, vissa band bryter man inte, och jag hoppas vi har såna band! all lycka till er iaf mina älskade vänner! kom tillbaka!!
Den enda jag kan komma på som stannar här med mig, som är från den tidigare perioden av mitt liv är mange. trots att vi sällan snackar, så känns det som om jag faktiskt kan gå till honom om jag behöver, äkta vänskap. Självklart ahr jag min självfrände Skrik och många andra vänner kvar <3 men det är lite speciellt när folk som föjlt med
sen första stegen och skoldagen och allt viktigt, när de bara försvinner sen.
nummer två då, jag är ganska arg, eller, trött och besviken, ledsen. Man kan uttrycka det med många ord och jag vet inte riktigt vilket som är rätt och fel, men jag förstår inte hur man kan vara så, och hur man kan slänga ur sig någonting sånt, det är ofattbart. någonting jag lärt mig här i världen är att saker förändras, och vi kan inte göra någonting åt det, människor förändras, jag själv förändras, vi utvecklad och påverkas hela tiden av våran omgivning, vi kan inte stoppa det, utan antingen anpassa oss. annars kanske man får börja fundera, om det är dags att släppa taget! Idag släppta jag föralltid taget om dig. för, att bli sårad klarar jag av ändå. utan att ha dig på mitt samvete hela tiden. För i det stora hela, var det aldrig jag som var problemet, utan du!
Den enda jag kan komma på som stannar här med mig, som är från den tidigare perioden av mitt liv är mange. trots att vi sällan snackar, så känns det som om jag faktiskt kan gå till honom om jag behöver, äkta vänskap. Självklart ahr jag min självfrände Skrik och många andra vänner kvar <3 men det är lite speciellt när folk som föjlt med
sen första stegen och skoldagen och allt viktigt, när de bara försvinner sen.
nummer två då, jag är ganska arg, eller, trött och besviken, ledsen. Man kan uttrycka det med många ord och jag vet inte riktigt vilket som är rätt och fel, men jag förstår inte hur man kan vara så, och hur man kan slänga ur sig någonting sånt, det är ofattbart. någonting jag lärt mig här i världen är att saker förändras, och vi kan inte göra någonting åt det, människor förändras, jag själv förändras, vi utvecklad och påverkas hela tiden av våran omgivning, vi kan inte stoppa det, utan antingen anpassa oss. annars kanske man får börja fundera, om det är dags att släppa taget! Idag släppta jag föralltid taget om dig. för, att bli sårad klarar jag av ändå. utan att ha dig på mitt samvete hela tiden. För i det stora hela, var det aldrig jag som var problemet, utan du!
Kommentarer
Trackback
