Blackbox

Hej kanske man ska börja med. Har inte lagt ner min andra blogg, skaffar mig bara ett alternativ till den, där jag skriver lite mer tankar och tycken, istället för att vara sådär yttlig som man annars är. Blackbox valde jag faktiskt p.g.a. en anledning, inte för att jag är emokid och tycker det låter coolt. Nej, Blackbox är ett spel vi brukade spela förut. Det går ut på att man har en massa kuvert, i varje kuvert ligger det en fråga, t.ex. "Vem av oss alla kommer lyckas bäst med sina drömmar" Det var en typisk fråga. Sen skulle man ta en svarslapp, skriva det namnet på personen man trodde skulle göra det först, lägga ner svaret och skicka vidare kuvertet. När spelet sen var slut så läste man upp alla namnen och konstaterade resultatet. Spelet i sig är inge märkvärdigt, men ibland fick det betydelse, speciellt om man fick flest namn på en fråga som den i exemplet. Önskar dock det kunde vara så sant så jag hade lyckats efter mina drömmar, men det har jag inte någonstans, varken personligt, skolmässigt eller allmänt. Men, Tiden läker inga sår, den förvränger bara år.

Dagens tankar kom egentligen när jag hörde en låt som jag inte lyssnat på på några månader(länge för mig) Howie Day - Collide. Det är egentligen sjukt hur mycket man kan relatera till låtar, och hur olika man kan uppfatta texter. Låten för mig, handlar ungefär om hur två helt olika människor försöker, men lyckas inte få det gå ihop. Oj, tänkte du samma sak som jag ? jo tack, Låter ungefär precis som oss ja. Jag har inte märkt det innan, men nu, kan jag verkligen se att vi är olika, inte på någe dåligt sätt så, men vi är inte lika. Han har också rätt, jag är rädd för att jag aldrig ska få se dig le igen, aldrig få se dig igen över huvud taget. Det är lätt att säga, men när det kommer till handling så uppstår problemen. Men jag har också p.g.a alla omständigheter insett att lycka inte alltid behöver betyda att det är en själv det handlar om. Ibland kan man faktiskt bli lycklig och glad över att se hur någon man verkligen bryr sig om finner lycka. Du tror mig säkert inte, varför skulle du, men ibland önskar jag att du kunde se, att jag inte tycker illa om "det" eller vad man ska säga, utan att jag även glädjer mig över din lycka. Jag försvinner ingenstans bara för att vi "bara" är vänner nu, snarare tvärtom. Jag tänker inte gå någonstans om du inte ber om det. Det kanske blir yttligt i början, du kanske tycker att det är jobbigt, vad vet jag, vill bara att du ska känna att du kan prata med mig, precis som du alltid gjort innan. För jag vet att jag säkerligen kommer behöva dig en dag inom snar framtid.

Nu är klockan på tok för mycket, och jag borde sovit för länge sen, om mindre än fem timmar kommer jag köra min pappa till tåget som skall ta honom till Kiruna. Även om jag verkligen inte visar det jämt, så saknar jag honom så fort han inte är här. vilket är för ofta.