End of the road
Ibland när jag tänker efter är vi fan rätt sorgliga. Det är sjukt hur små helt värdelösa saker kan bli så "stora" problem. Som tillexempel, hårfärgningen blev misslyckad, eller att man hånglade med fel person kvällen innan, Ibland krävs det någonting ordentligt för att man ens ska fatta någonting, det som precis hänt mig....
Min gammelmormor har länge varit sjuk, och åkt fram och tillbaka på sjukhus. Men hon är en jävla kämpe. Jag har inte riktigt velat åka ut och hälsa på henne, för jag vill inte se henne så svag. Nu har jag nog inge val längre. Hon fick yttligare en lätt hjärnblödning i fredags, och man kan inte ens säga om hon överlever dagen. Jag har nog aldrig spelat så mycket teater som jag fått göra den här helgen, att spela oberörd. Jag har nog inte riktigt insett det heller. Att hon verkligen ska DÖ! Klarar knappt av att skriva, ser knappt vad det står på tangenterna. Jag vill inte inse att i morgon när jag vaknar så kan det vara försent, Och jag kommer inte kunna leva med att jag aldrig åkte och sa adjö, även om jag vet att hon är för senil för att komma ihåg, så betyder det så grymt mycket för mig. Klockan är snart tolv, men jag måste verkligen dit, Jag hoppas att hon kommer sova, för jag ill inte att hon ska se att jag gråter. Hon förstår ju inte ens själv att hon är döende. dethär är det hemskaste som hänt mig, de kan jag lova er med ett rent hjärta. Detta kommer bli den värsta kvällen i mitt liv.....
http://www.youtube.com/watch?v=XZcG0NBMcDA&NR=1
Boys II Men - End of the road,
Kan nog vara världens sorgligaste låt...
