Blackbox

Jag skakar, lite sådär darrhänt. Jag fryser samtidigt som jag är så varm att jag skulle kunna steka ägg i pannan på mig. Jag tror det kallas nervositet. Jag vill bara lägga mig under täcket och blunda. Sjunk in i en djup sömn, bara försvinna. I morgon när jag vaknar. Är jag inte lilla Linda längre. Jag är på väg att bli stor. Troligtvis har man inte insett det än. Men det kommer en dag det med.

Idag har jag spenderat hela dagen noggrant. Jag har hela tiden varit sysselsatt. Jag har inte hunnit tänka. Förens nu. Jag är rädd. Men jag försöker att hålla det inom mig. Det är nu man kommer förlora så mycket. samtidigt som man vinner så mycket. Man kan hålla på i år om för och nackdelar, men jag tror, att när det kommer till krita. Väger de lika mycket, som i en harmoni liksom. Det är okej att sakna, det är de alltid, och man ska minnas. Men man måste också gå vidare, släppa taget.

I morgon, ska vi ge allt vi har, Vi ska ses mest. låta bäst och vara överallt. Vi ska visa att vi är stolta över att ha klarat det, tillsammans. Jag önskar nog att vissa personer kunde kommit. eller i a f hört av sig. men, även jag inser att det är för mycket begärt. Synd, jag saknar dem. Men, jag måste låta dem gå. Jag lever med mina minnen. VI hade roligt. Och i morgon, ska jag tänka på det och le. låtsas som om de står där och vinkar, att de ler sådär vackert och är där för att hälsa på mig.

I morgon, ska jag lämna filosofen hemma. Jag ska ta med mig en Linda. Med ett stort leende, en mössa, massa förväntningar och förhoppningar. och som hon ska le, skratta och ha roligt med sina vänner. Hon ska vara så lycklig. Det kan ingenting ta ifrån henne. För i morgon, då gör hon det. Första enda och sista gången. Hon tar studenten. Önska henne lycka till och grattis. Eller lämna henne ostörd. För hon vill enbart må bra i morgon !