Allt som är ditt
Började här hemma med midsommarlunch vid ett :) Kattis Christer och Adde kom över :) vi käkade skrattade och hade trevliga samtalsämnen, Efter det åkte jag ut till Vesta och hämtade upp Viktor, så åkte vi och handla, på kvällen skulle vi käka hos honom :) efter det åkte jag till örebro och hämtade joel, sen körde jag fyra människor till sköllersta för att sedan äntligen få åka till Viktor där Jonas, Jocke Kenny och Anna väntade. vi käkade mat, sen drog vi oss in, började dricka lite spelade lite kort och allmänt trevligt sådär. sen åkte vi till samsala, stort misstag, men, vad ska man säga. dagen överlag va bra, åkte hem tll viktor och kollade på hipphipp och sen somnade man. mådde rätt bra dagen efter så åkte hem och sov en timme till sen var det dags att fixa i ordning lite igen och så ut somsagt.
Fotbolls EM
Det är rätt underligt hur fotboll kan få så många människor samlade, så olika människor som alla vill en och samma sak, att sverige ska vinna :) Det spelar ingen roll hur olika eller lika vi är, hur ung eller gammal man är. Alla trivs under de 90 minuterna tillsammans iaf. Under de 90 minuterna glömmer vi nästan bort vissa gränser. Jag tycker det är förunderligt. Men bra, tänk om fler tillfällen kunde göra samma sak.
Oförglömligt
Sen gick vi till skolan. Vi fick oss en macka, lite cider. Vi pratade och skrev i hattar. Vi fick våra betyg. Vi var tillsammans som en enhet för sista gången. Vi var Medieprogrammet. Vi gick ner till matsalsdörrarna, Tog ett sista kort. vi gick till samlingssalen och vi sprang ut. Solen sken i våra ögon. Vi sken tillbaka. Jag letade på min familj, som växt någe enormt och bestod av nästan 20 personer. Det vart blommor, djur och dricka :) Weider hämtade mig, vi började gå mot vagnen. jag kände plötsligt hur någon drog i min klänning. och vem står där? David (en elev jag har haft.) har gav mig en ros. Det var den finaste ros jag fick den dagen. Sen åkte vi vagn, tog kort, skrek, sjöng drack och njöt. Vi var samlade. MPB5!
Jag klev av vagnen, träffade min pappa och Emma, som tog med mig hem. Mat fika och dricka väntade. Paket också. Jag älskar er verkligen <3 sen åkte jag med pappa storebror M och Fia till Örebro. Förfest hos Emma. Drack och sjöng i ett. alla hade leende på läpparna, nu var vi fria. Vi gick till frimis, fortsate drick, dansade, tappade kontrollen och sa hejdå till vårat skolliv. Vi sa hejdå till varandra och vi gick hem och försökte sova. Jag sov rätt bra. Jag sov brevid min vän. Lollo.
Jag har en låt, den passar rätt bra. Eller ganska jättebra faktiskt.
Dixie Chicks - Bitter End.
Studenten 2008
Just nu är jag helt borta, orkar inte berätta hur den dagen var, utan det får komma när jag vaknar. Två dagar försent, men än sen? ha, jag hade det så jävla bra. Nu är allting som det ska...
Dagen Det
Minns du den där dagen, då du för stunden kände dig så lycklig. Så hel, Du hade allt du behövde. Du kunde vakna med ett leende på läpparna. Du kunde vakna och vara dig själv. I morgon kommer jag vakna och vara någon annan mig, en ny mig. Inga stora förändringar. Några småfina justeringar bara. Inge märkvärdigt. Men jag kommer le. Ett stort leende, hela dagen, Med vit klänning och en hatt på mitt huvud. Jag tar studenten.
Jag är helt vimsig. Visst, solen har nog sitt i det hela, varit vimmelkantig fram och tillbaka, men mycket har nog också med nervositet att göra. och det behöver inte betyda någonting negativt. man kan vara nervös för att man är glad också. det är jag. Nu kommer allt förändras. det är nu, precis nu den stora dagen har kommit. Den dagen vi alla väntat på så himla länge. Nu är den här.
Jag kommer sakna men skratta bort det. Jag kommer såras men låtsas som om jag inte bryr mig. Jag kommer stänga det mesta inom mig. Studenten ska vara en glad dag. Sorgen och alla bekymmern, de har vi tid med på fredag, en dag vi nog kommer vilja glömma, men i morgon, då ska lycka sprida våra hjärtan, vi är tillsammans, allihop, en sista gång. Vi gör det här tillsammans. Inte som enskilda personer, Vi gör det som en enhet.
Jag är skyldig så mycket tacksamhet till vissa. Mindre till alla. Men jag vågar nog påstå att jag är skyldig er alla någotning Dessa tre år, när man ser tillbaka, har varit så bra, och som man förändrats som människa. Jag trivs med migsjälv. Jag har blivit omtyckt för den jag är, och ingen annan. Jag älskar er för det. samtidigt som jag hatar för att det tar slut här. Imorgon gör vi ett sista tappert försök till att se ut som en klass, sen är det slut
Tid kommer tid går, vad består?
Samtidigt, min trygga barndom, mina underbara vänner från mina skadade bebisknän. Allting försvinner. Jag vet - " man kommer alltid ha varandra. " Men jag kommer inte ha henne två kvarter bort. Jag kommer inte ha honom 300 från min dörr. Det blir snarare 120 km. Och till henne, som jag inte skiljts från sen lekis. Vi hamnar väl kanske på flera hundra mil? någon som kan säga mig hur långt det är till spanien?
Nu går vi vidare med våra liv. För vissa är jag bara "ett tidsfördriv, en hjälp att komma över någonting svårt", du trodde aldrig jag skulle få veta eller? jag vet allt du sa, lite för mycket kanske. Ändå har jag aldrig förmått mig att ens bli lite sur på dig, jag kan inte, det finns kvällar jag gråtit mig till sömns för din skull. De va länge sen, men det är fortfarande svårt. Min äldsta flick vän sa idag, "det blir våran sista riktiga fest liksom, vi tre. Det allra sista, innan vi sen skiljs åt". Jag blir tårögd,.
Hon har så sant. Och jag ljuger för mig själv när jag säger att det blir lätt. Jag kommer få nya vänner, helt utan tvekan, men jag kommer aldrig mer få dem. De kommer alltid finnas där. men inte med mig. Nu får jag väl skärpa mig, bli vuxen tänker hälften. Men det är precis det jag gör. En vuxen förbi ser inte problemen, man går igenom dem och lär sig leva med dem, Det ska jag göra. Nu ska jag bli vuxen.
Läs även gärna lite tankar i min andra blogg, falskhet är ämnet, liindaan.blogg.se/blackbox