Blackbox

Ibland när jag tänker efter är vi fan rätt sorgliga. Det är sjukt hur små helt värdelösa saker kan bli så "stora" problem. Som tillexempel, hårfärgningen blev misslyckad, eller att man hånglade med fel person kvällen innan, Ibland krävs det någonting ordentligt för att man ens ska fatta någonting, det som precis hänt mig....

Min gammelmormor har länge varit sjuk, och åkt fram och tillbaka på sjukhus. Men hon är en jävla kämpe. Jag har inte riktigt velat åka ut och hälsa på henne, för jag vill inte se henne så svag. Nu har jag nog inge val längre. Hon fick yttligare en lätt hjärnblödning i fredags, och man kan inte ens säga om hon överlever dagen. Jag har nog aldrig spelat så mycket teater som jag fått göra den här helgen, att spela oberörd. Jag har nog inte riktigt insett det heller. Att hon verkligen ska DÖ! Klarar knappt av att skriva, ser knappt vad det står på tangenterna. Jag vill inte inse att i morgon när jag vaknar så kan det vara försent, Och jag kommer inte kunna leva med att jag aldrig åkte och sa adjö, även om jag vet att hon är för senil för att komma ihåg, så betyder det så grymt mycket för mig. Klockan är snart tolv, men jag måste verkligen dit, Jag hoppas att hon kommer sova, för jag ill inte att hon ska se att jag gråter. Hon förstår ju inte ens själv att hon är döende. dethär är det hemskaste som hänt mig, de kan jag lova er med ett rent hjärta. Detta kommer bli den värsta kvällen i mitt liv.....

http://www.youtube.com/watch?v=XZcG0NBMcDA&NR=1
Boys II Men - End of the road,
Kan nog vara världens sorgligaste låt...

Hej kanske man ska börja med. Har inte lagt ner min andra blogg, skaffar mig bara ett alternativ till den, där jag skriver lite mer tankar och tycken, istället för att vara sådär yttlig som man annars är. Blackbox valde jag faktiskt p.g.a. en anledning, inte för att jag är emokid och tycker det låter coolt. Nej, Blackbox är ett spel vi brukade spela förut. Det går ut på att man har en massa kuvert, i varje kuvert ligger det en fråga, t.ex. "Vem av oss alla kommer lyckas bäst med sina drömmar" Det var en typisk fråga. Sen skulle man ta en svarslapp, skriva det namnet på personen man trodde skulle göra det först, lägga ner svaret och skicka vidare kuvertet. När spelet sen var slut så läste man upp alla namnen och konstaterade resultatet. Spelet i sig är inge märkvärdigt, men ibland fick det betydelse, speciellt om man fick flest namn på en fråga som den i exemplet. Önskar dock det kunde vara så sant så jag hade lyckats efter mina drömmar, men det har jag inte någonstans, varken personligt, skolmässigt eller allmänt. Men, Tiden läker inga sår, den förvränger bara år.

Dagens tankar kom egentligen när jag hörde en låt som jag inte lyssnat på på några månader(länge för mig) Howie Day - Collide. Det är egentligen sjukt hur mycket man kan relatera till låtar, och hur olika man kan uppfatta texter. Låten för mig, handlar ungefär om hur två helt olika människor försöker, men lyckas inte få det gå ihop. Oj, tänkte du samma sak som jag ? jo tack, Låter ungefär precis som oss ja. Jag har inte märkt det innan, men nu, kan jag verkligen se att vi är olika, inte på någe dåligt sätt så, men vi är inte lika. Han har också rätt, jag är rädd för att jag aldrig ska få se dig le igen, aldrig få se dig igen över huvud taget. Det är lätt att säga, men när det kommer till handling så uppstår problemen. Men jag har också p.g.a alla omständigheter insett att lycka inte alltid behöver betyda att det är en själv det handlar om. Ibland kan man faktiskt bli lycklig och glad över att se hur någon man verkligen bryr sig om finner lycka. Du tror mig säkert inte, varför skulle du, men ibland önskar jag att du kunde se, att jag inte tycker illa om "det" eller vad man ska säga, utan att jag även glädjer mig över din lycka. Jag försvinner ingenstans bara för att vi "bara" är vänner nu, snarare tvärtom. Jag tänker inte gå någonstans om du inte ber om det. Det kanske blir yttligt i början, du kanske tycker att det är jobbigt, vad vet jag, vill bara att du ska känna att du kan prata med mig, precis som du alltid gjort innan. För jag vet att jag säkerligen kommer behöva dig en dag inom snar framtid.

Nu är klockan på tok för mycket, och jag borde sovit för länge sen, om mindre än fem timmar kommer jag köra min pappa till tåget som skall ta honom till Kiruna. Även om jag verkligen inte visar det jämt, så saknar jag honom så fort han inte är här. vilket är för ofta.