Blackbox

Varför bör man avstå från sånt man tycker om? jag förstår inte? varför bryr man sig så mycket om vad andra tycker? om jag mår bra av att umgås med dessa människor kan jag inte få göra det då? alla har vi olika ambitioner, och jag kan lova dig att våra inte är i närheten av varandras.

fjant, tönt, geek en nobody, välj själv. jag har heldre en sån vän som tycker om mig för den jag är, precis som jag är, än att umgås med någon som hela tiden försöker förändra mig, göra mig till den de vill att jag ska vara. Jag trodde du va en bra människa, men du har bevisat att jag hade fel. oj så fel. du tänkte kanske aldrig på att jag också kan vara en fjant?

Jag orkar inte bry mig längre, för vad ha folk för rätt att säga till mig vilka jag ska umgås med, vilka jag ska prata med? känner de mina vänner? mja, knappt. jag blir så trött när jag hör påståenden som " han är ju en fjant " eller " hon är ju värsta tönten " för alla måste inte se och vara likadana! jag tycker om mina vänner, för dem de är. de visar i a f att de bryr sig, detta på en månad, mer än du lyckats prestera på grymt mycket längre tid!

Någonting saknas, men jag vet inte vad, ibland önskar jag bara att jag kunde vara någon annan, bara för ett tag, at få känna den där känslan. den som betyder så mycket, den där så lite kan göra en så glad. det är helt sjukt, men, braiga linda lyckas ju aldrig med att få det. tror det står endast vän i min panna med svart spritpenna, för det är så det känns...

idag är en grå dag, båda inne och ute, jag orkar snart inte längre, måste göra någonting åt migsjälv, för såhär kan jag fan inte fortsätta. jag känner nästan sorg för migsjälv. vad gör jag som är så annolunda? eller passar inte min personlighet till någonting annat. men också det bästa av allt, om jag mot all förmodan känner någonting annat, så har ju självklart personen ifråga ögon för min vän eller någonting liknande. just my luck,

Nu sitter jag här igen, funderar på, som vanligt :) du lär inte bli förvånad i a f. Tänkte dela med mig lite av någonting jag var med om för en liten stund sedan förstår du, frivillig läsning, det är de alltid :) men, ibland är vänner för bra att ha,

För en liten stund sedan frågade jag min vän vad hans dröm var just nu, när jag stallde frågan, menade jag kanske på lite längre sikt, veckor eller så, men, jag fick ett bra svar tillbaka. För han skrev, "Gå ut, möta någon" Jag lär mig återigen att drömmar inte behöver vara långsiktiga. För han ringde en vän, och vips, gick ut och mår bra. Hans dröm gick i uppfyllelse. Sen började jag själv tänka.

Min dröm just nu, är att när ni, mina vänner, om kanske tre fyra år, tänker tillbaka på denhär tiden, så ska ni glädjas. Även om saker förändras ska ni glädjas åt allt som var, och den tiden vi hade tillsammans. För allting är speciellt i sig. En vänskap är någontign unikt. någonting att bevara. jag känner mig varm när jag tänker på framtiden, för med vänner som de jag har nu, ser allting ljust ut. och jag ska sluta tänka så långsiktigt.

Jag ska försöka ta vara av nutiden. Precis just idag. Jag blir lycklig när jag tänker efter. Som idag, tillbringade en dag med två av mina bästa vänner i parken, fikade, skrattade, käkade, vandrade, njöt, och jag tänkte inte på någonting annat än just det vi gjorde just då. Jag borde skratta mig lycklig så bra som jag har det.

Jag ska försöka avsluta bra för engångs skull, för tidigare idag läste jag igenom min blogg. och jag kan väl inte säga att jag satt guldkant på tillvaron här direkt. ska försöka skärpa mig lite. Men, jag lärde mig faktiskt någonting mer, att visa uppskattning. att så små små ord, fem på rad, kan skänka sån lycka. Vänskapen är det heligaste man har. om jag får säga vad jag. så jag måstebara få säga samma sak tillbaka. tack för att du finns!

Innan jag jag börjar dagens inlägg, skulle jag vilja be er om en sak.
A Fine Frenzy - Almost Lover
Gå in på länken, den öppnas i ett annat fönster, och lyssna på låten medans du läser.

att vara vänner. hur är man en bra vän? kan man vara vänner på olika nivåer. jag har väldigt många olika vänner, olika till sättet menar jag då. inte för att jag känner mig osäker, utan för att jag ser till hur personen i fråga är, inte vad han eller hon har för kläder eller lyssnar till för musik. Jag anser mig själv som rik, för många vänner det har jag, iaf så tror jag det. för, hur vet jag att personen som jag anser är min vän, inte bara ser mig som en bekant istället. eller, någon man pratar med om man måste?

Att bry sig, man bryr sig om sina vänner, mer eller mindre. Alltså, jag bryr mig om alla mina vänner, men sen har man de där speciella, som kommit än lite närmare inpå livet. kanske en vän som man delat svåra tider med, eller bara någon som funnits där och låtit en öppna sig, helt och hållet. Jag litar på nästan alla mina vänner, att de håller tyst, att jag kan säga vissa saker utan att de blir arga, sen vet jag att hos vissa kanske man får passa sig lite, tänka sig för, det gör ju inte att jag tycker om dem mindre, snarare mer, när jag verkligen tänker efter så jag inte ska såra dem.

Jag finns här för dig, för mig, betyder det att om jag har det svårt, och behöver prata, så kan jag prata med dig, även om det kanske blir jobbigt för dig att höra, för, nästa gång kanske det är du som behöver mitt stöd, och då ställer jag upp på dig. utan tvekan, Jag finns här för mina vänner, men, för att jag ska finnas här för dem, måste dem låta mig finnas där, för många stänger dörren och låtsas att må bra, fastän man vet att det är en stor lögn, men sålänge du inte säger någonting kan du inte få hjälp.

Om jag säger att jag finns där för dig, så menar jag det verkligen, dock verkar vissa av mina vänner ha glömt bort det. mitt ord står kvar, även om vi kanske inte talat varje dag, eller om du flyttar här ifrån, du är ju fortfarande min vän, Jag vill finnas här för dig, men du låter mig inte, så vad mer kan jag göra. snälla, prata med mig igen, och då menar jag inte "hej vilket vacker väder vi har" utan prata med mig, på riktigt,

kan inte hjälpa att man känner sig lite dålig, när man ser att folk ljuger,
säger att de mår bra, fastän de inte gör det.
/ Linda Bertilsson "Me"

Prestera, prestera prestera, bli omtyckt, veta mest vara bäst, prestera..... Dagens ungdom, allting handlar om att passa in. Alltid vara som alla andra, alltid göra som alla andra. Drar kompisen tre shots måste jag ju vara lite värre och dra fyra, annars är jag ju en tönt, att jag sedan kryper undan och gömmer mig för att räka som ett svin, vem bryr sig om det?

Varför bryr vi oss så mycket om vad andra tycker. Borde inte kompisar tycka om en för den man är? vi måste sluta spela en massa spel och teater. Att vara annolunda är någonting bra i mina ögon. Att vara speciell. att inte vara som alla andra. Är man olika, så blir ju mina svagheter min kompis starkheter och tvärtom. Man måste ju kunna kompletera varandra. Och man kan inte vara omtyckt av alla. det kanske är vårat största hinder att inse. man kan inte vara omtyckt av alla!

Ibland är det sorgligt, när man tänker efter. Vem man försökte vara förr. Hur man verkligen gjorde allt för att bli omtyckt, i det stora hela ändrade man ju sigsjälv, blev någon annan. någon man inte var. I spegeln såg man en främling framför sig. Idag är jag migsjälv. och vet du vad? mina vänner finns kvar ändå. jag tror nästan jag har fler vänner nu än då. Riktig vänskap handlar inte om vilka kläder du har, eller vilken musik du lyssnar på. Det handlar om två människor som har roligt ihop.

---

---

"Nej, varför ringer klockan. Oj, det är inte klockan, det var visst någon som faktiskt ringde. Vafan är klockan? ah? kvart i elva? sällan. Oj kanske ska svara, så Kim inte vaknar. oj, försent." Kim vaknade i a f, men det kanske var dags. Kvällen/natten vart iaf bättre än jag väntat mig. tack *

Nu till lite tankar: "Den som inte glömmer sin första kärlek, kommer aldrig få uppleva sin sista." Så har en slags vis man sagt. Första tanken kan nog bli fel. Du ska inte glömma din första kärlek, inte personen som kärleken var till, men kanske kärleken som var till personen. Jag tror, observera att det är mina tankar, att han har rätt. Man ska aldrig glömma någon man tyckt om, eller älskat, man borde inte kunna rättare sagt. Men, för att kunna gå vidare, på riktigt, måste man kunna glömma känslan.

Man kan inte sträva efter samma känsla igen, för den förändras alltid, dagligen. Man kan inte bli kär i kärleken. Minnen är det bästa man kan ha, man ska minnas allt roligt man gjort, upplevt. Men allting har ett slut, en bok har sitt sista blad. Och vi minns boken. Men vi letar inte efter en bok som innehåller exakt samma sak, utan den får gärna vara lite ny, lite spännande.

Hur glömmer man kärleken som en gång var så stark då? Det finns ingen som kan säga vad exakt du ska göra. Vi har alla olika metoder för hur vigår vidare, kommer över och går vidare. Det finns inga rätt och inga fel. Mår man bra av att träffa en massa olika människor, varsågod. Mår man bättre av att sitta hemma med sina vänner, varmt välkommen. Vi måste alla se till våra egna behov, Därför är det sämsta man kan göra fråga någon annan hur man går tillväga.

Jackson Waters - Come undone
Ibland kan musiken bli ens bäste vän.

Aj, mina fötter gör riktigt ont. Efter många om och men lyfter jag ut foten precis utanför täckkanten. skoskav på tårna och två blodblåser på hälen jag tackar för presenten. Jag orkar inte resa på mig. sen ringer telefonen. SUCK..

ungefär så tänkte man i morse ;) men de va lätt värt. Underbar studentdag :) jag är så lycklig. De va så bra, det va så roligt. Nu är man äntligen klar. Nu kan livet börja :) Och mitt liv började med en Paella kväll hos grannen, och en underbar cykeltur till säbylund med Emma Viktor och Jon. :) Avslappnat, de va skönt:) de va min första sommarlovsdag :)

mer om studenten kommeri  morgon, orkar inte just nu, mina kuddar behöver värme. jag också. mycket. men jag tänker mig varm. Du får mig glömma sånt som inte är bra. Du gör mig hel, du är den jag saknat.

Jag skakar, lite sådär darrhänt. Jag fryser samtidigt som jag är så varm att jag skulle kunna steka ägg i pannan på mig. Jag tror det kallas nervositet. Jag vill bara lägga mig under täcket och blunda. Sjunk in i en djup sömn, bara försvinna. I morgon när jag vaknar. Är jag inte lilla Linda längre. Jag är på väg att bli stor. Troligtvis har man inte insett det än. Men det kommer en dag det med.

Idag har jag spenderat hela dagen noggrant. Jag har hela tiden varit sysselsatt. Jag har inte hunnit tänka. Förens nu. Jag är rädd. Men jag försöker att hålla det inom mig. Det är nu man kommer förlora så mycket. samtidigt som man vinner så mycket. Man kan hålla på i år om för och nackdelar, men jag tror, att när det kommer till krita. Väger de lika mycket, som i en harmoni liksom. Det är okej att sakna, det är de alltid, och man ska minnas. Men man måste också gå vidare, släppa taget.

I morgon, ska vi ge allt vi har, Vi ska ses mest. låta bäst och vara överallt. Vi ska visa att vi är stolta över att ha klarat det, tillsammans. Jag önskar nog att vissa personer kunde kommit. eller i a f hört av sig. men, även jag inser att det är för mycket begärt. Synd, jag saknar dem. Men, jag måste låta dem gå. Jag lever med mina minnen. VI hade roligt. Och i morgon, ska jag tänka på det och le. låtsas som om de står där och vinkar, att de ler sådär vackert och är där för att hälsa på mig.

I morgon, ska jag lämna filosofen hemma. Jag ska ta med mig en Linda. Med ett stort leende, en mössa, massa förväntningar och förhoppningar. och som hon ska le, skratta och ha roligt med sina vänner. Hon ska vara så lycklig. Det kan ingenting ta ifrån henne. För i morgon, då gör hon det. Första enda och sista gången. Hon tar studenten. Önska henne lycka till och grattis. Eller lämna henne ostörd. För hon vill enbart må bra i morgon !

Du säger att traditioner inte är till för att brytas.
Jag påstår att du snackar skit. Så mycket sanning jag kommit fram till under den senaste veckan men brutna traditioner, ogivna svar och falskheter har jag nog aldrig varit med om. Inte så mycket sanning som kommer upp på en gång. Ändå lär jag mig aldrig. aldrig, jag är för trångsynt. Jag måste sluta tro bra om allting, om alla.

Jag menar. Hur svårt kan det vara? att bara svara liksom? eller kanske, till och med, gå emot naturen, och faktiskt vara den som skriver först. Men vem är jag som går här och drömmer. Drömmar blir aldrig sanna. Och vem är du, som säger till mig att fortsätta tro, när jag tror någonting som är falska förhoppningar om att någon faktiskt, för en gång skull, skulle komma ihåg mig när allting tar slut. För det är vad det är. Falskt.

Jag borde hålla mig till dem jag vet att jag kan lita på. dem som alltid varit där för mig, trots den jag är. Mina vänner, dem av äkta vara. För vad vet jag egentligen om dig, om er? förutom ett namn och en person som ni låtsas vara just den tiden jag tillbringar med er. För när allting kommer omkring, är ni inte densamma när samtal dyker upp i obekväma situationer, när fel folk är omkring.